Själv satt jag bänkad framför TV:n med en stor kopp te, redo att betrakta vad Sveriges topp-politiker kunde erbjuda. Jag hade hoppats på lite nytänk, mer miljöfrågor och förbättrningar i vårdköerna. Som jag förut har skrivit har jag inte sagt att jag "tillhör" något parti, och det är av den enkla anledningen till att inget av de som sitter i Riksdagen passar mig. 

 Det närmsta jag har kommit i åsiktsväg är Miljöpartiet och Folkpartiet, men deras partiledare och ansikten utåt är för TÄSKIGA. Maria igår till exempel. Hon är väldigt inbiten i sin politik och vägrar nästan lyssna på alla andra - precis som Björklund. Jag anser att som politiker bör man lyssna till andra parter och hålla debatter seriösa. 
 Det politiker som jag anser är "bäst" - de som lyssnar, håller tonen nere och faktiskt kan hålla med motparten är Ohly, Reinfeldt och Maud. Maud kickade ass igår på Agenda även fast jag inte gillar hennes åsikter. Seriös, utan att vara elak. 

 Dessvärre var det med tungt hjärta - samma visa som åren innan. Debatten inom miljö var okej, där var det sakfrågor. Man kan förstå klart och tydligt vad som skulle hända. Annat var det med vårdtvisten. Personliga påhopp hit och dit. Fyfan.

 Nej, såfort jag hittar ett parti som står för mina åsikter så ska jag kriga lite för dom också - men det lär ju ta hela livet.